Krympa smart: Konsekvenser och strategier vid långvarig befolkningsminskning

Krympa smart: Konsekvenser och strategier vid långvarig befolkningsminskning

Seminarium 19 januari arrangerat av Sektionen för Hållbar utveckling och Region Gävle Dala av Samhällsbyggarna.

Medverkande: Eric Båve, Hans-Erik Eriksson, Jesper Helén, Göran Deurell och Hans Larsson från Region Gävle Dala.

Olle Hansson, Agneta Persson, Johnny Kellner, och Anna Dahlman Petri från Sektionen för Hållbar utveckling 

Petra Lindstedt, kommunchef och Fredrik Sundqvist, biträdande kommunchef vid Hofors kommun

Protokoll

Uppsatsen av Jesper Helén

Inledning: Kan orter/kommuner ”krympa smart”?

Eric Båve berättade i korthet om seminariets innehåll och syfte. Huvudfrågan för seminariet är: Hur kan orter/kommuner som minskar sin befolkning behålla en väl fungerande livsmiljö och välfärd för sina innevånare.

Exempel kommer att ges från tre svenska kommuner med typisk svensk stål-industri som under en längre tid minskat sin befolkning. Dessa är Hällefors, Avesta och Hofors. De två första presenteras av Jesper Helén och för dessa har befolknings-prognoserna varit positiva, trots befolkningsminskning. Representanter från Hofors (Petra Lindstedt och Fredrik Sundqvist) har bjudits in för det är en av de få kommuner som har befolkningsprognoser som är negativa och mer realistiska.

En viktig pusselbit i begreppet ”krympa smart” är att visa på goda exempel.

Eric har en förhoppning om att vårt gemensamma arbete kan leda fram till en eller flera artiklar i ”Samhällsbyggaren” alternativt ett pass under kommande ”Samhällsbyggnadsdagar”.

Krympa smart – redovisning av Jesper Heléns exjobb

Sverige ökade sin befolkning mellan åren 1970 och 2020 med drygt 2 miljoner invånare. Trots detta är det cirka 120 kommuner runt om i landet som under denna tidsperiod minskat sin befolkning, i vissa fall med stora siffror.

Jesper Helén har därför valt att i sitt examensarbete dyka ner i detta ämne med fokus på vilka konsekvenser som uppstår av en långvarig befolkningsminskning samt hur kommunerna kan hantera detta förhållande. Han valde att studera två mellansvenska kommuner, Avesta och Hällefors, med likartade förutsättningar. Båda är bruksorter med en stor industri som successivt minskat sin personalstyrka.

Sett över hela Sverige har Jesper konstaterat att det i första hand är små kommuner som minskat sin befolkning. Alla utom en kommun har en folkmängd under 50 000 invånare. I vissa kommuner har den genomsnittliga årliga befolkningsminskningen under perioden 1970 – 2020 överstigit 1 %.

Han har även tittat på begreppet demografisk försörjningskvot. Det innebär att man studerar andelen personer i kommunen som inte är i arbetsför ålder och ställer detta i relation till antal personer i åldern 20–64 år. I Sverige totalt ligger detta tal på cirka 0,77 (år 2020). I Hällefors var siffran 0,99 och i Avesta 0,91. Detta visar på att de båda kommunerna har en större del unga och gamla jämfört med Sverige som helhet. Orsaken är att många unga, när de slutat skolan, bestämmer sig för att flytta till annan ort, många gånger beroende på att det inte finns möjlighet att få ett arbete på orten.

Befolkningen i Hällefors och Avesta har minskat stadigt under perioden förutom under åren 2013 – 2018 då Sverige tog emot stora mängder flyktingar från andra länder. Eftersom många kommuner med minskande befolkning hade lediga bostäder så placerades många av flyktingarna på dessa platser.

Vilka konsekvenser får denna ständigt pågående minskning av folkmängden, vilka strategier har man använt och hur resonerar man i kommunerna?

Konsekvenser är bl.a. att många yngre flyttar och att andelen äldre procentuellt blir högre. Utbudet av service, framförallt detaljhandel, minskar. Social dumpning, eller social export, är något som förekommer i denna typ av kommuner. Kommunen har lediga lägenheter som kan erbjudas till andra kommuner som önskar bli av med personer eller familjer som behöver aktivt stöd av kommunen.

Bland de strategier som framkommit kan nämnas önskemålet att få de unga som flyttar ut, för t.ex. fortsatta studier, att flytta tillbaka till sina hemkommuner. Problemet i många fall är att det inte finns de arbetsplatser som man utbildats för. Kommunerna försöker därför locka till sig nya företag med föresatsen att det finns lediga lokaler och arbetskraft.

Bland de saker som framkommit i samtalen med kommunerna är att de båda har som ambition att öka sin befolkning. Befolkningsprognoserna visar på en positiv utveckling men det saknas ofta konkreta förslag till åtgärder på hur man ska lyckas vända den negativa befolkningsutvecklingen. Ingen av kommunerna talar om att ”krympa smart”.

Eric Båves arbete med begreppet ”krympa smart”

Eric berättade om sina insatser för att locka till exempel exjobbare att undersöka kommuner med minskande befolkning och hur de agerar i den situationen.En kommentar från Göran Deurell var att i hans kommun, Oxelösund, så har man rivit 600 lägenheter på grund av minskad efterfrågan.

Olles kommentar om elförbrukning i kommuner med minskande befolkning

Det naturliga vore att elanvändningen minskade i kommuner med minskande befolkning. Olle berättade att så inte är fallet och en förklaring torde vara att befintliga industrier ökar sin elanvändning.

Statliga finansieringsmöjligheter och regionala stöd

Olle berättade att det finns olika bidrag från staten att söka. Viable Cities är ett strategiskt innovationsprogram inriktat på klimatneutrala och hållbara städer. Syftet är att bidra till Sveriges internationella konkurrenskraft och till hållbara lösningar på globala samhällsutmaningar. Klimatkontrakt 2030 består av en liten utvald grupp kommuner för närvarande, men tanken är att erfarenheterna ska spilla över på andra. Så det är bra om Hofors bekantar sig med satsningen.

ERUF-bidrag (Europeiska regionala utvecklingsfonden) som har till syfte att främja regional hållbar utveckling. Fyra strategiska områdena pekas ut i strategin: a) likvärdiga möjligheter till boende, arbete och välfärd i hela landet, b) kompetensförsörjning och kompetensutveckling i hela landet, till exempel utveckling inom området klimatsmart avfallshantering, c) innovation och förnyelse samt entreprenörskap och företagande i hela landet och d) tillgänglighet i hela landet genom digital kommunikation och transportsystem.

Samma gäller ERUF-Urban Hållbar Utveckling. Det kommer att bli en nationell utlysning i år där de som vill få stöd för att ta fram en så kallad ”territoriell strategi” kan söka stöd för det. Den är rätt liten sett till pengamängd men kan ju vara värd att hålla koll på. Tillväxtverket står för utlysningen. Där kanske Hofors, som brukar vara en framåt kommun, redan har kontakter med programkontoret för Norra Mellansverige? Annars är det lämpligt att de tar kontakt. Det är precis i början på en ny programperiod så tajmingen är bra.”

Klimatklivet är ett investeringsstöd som gör det möjligt att satsa på fossilfri framtidsteknik och grön omställning. För närvarande är läget oklart vad gäller årets utlysningar, dvs. vi vet inte när det kan bli. Information ges på webben så snart som man vet mer.

Hofors kommun

Petra berättade om hur man i Hofors aktivt försökt att anpassa sig till de förutsättningar som en minskande befolkningsmängd innebär.

Två saker som man jobbat med är begreppen ”bygga kompetens” och ”trädgårdsstad”. I båda fallen utgår man från kopplingen till Ovako och den stora kompetens som finns där. Hur kan man ta tillvara och utveckla den kunskap som finns där och hur kan man dra nytta av närheten till industrin för att utveckla trädgårdsstadsidéen?

Hela kommunen är engagerad, skola, vård, omsorg samt industrin. Kommunen söker också stadsbidrag för att få medel att utveckla sina idéer.

Fredrik berättade att förutsättningarna att arbeta hemifrån är mycket goda genom att fibernätet är utbyggt i kommunen.

Eric tackade deltagarna på mötet och såg fram emot ett fortsatt gott samarbete med Hofors kommun även fortsättningsvis.

Petra instämde i detta och såg fram emot att å träffa oss i Hofors under slutet av 2023 eller våren 2024.

Eric Båve avslutade därefter mötet.

Hans Larsson

sekreterare

Foto: Pål-Nils Nilsson / Riksantikvarieämbetet, CC BY 2.5