Historik om stugan

Vid Sveriges lantmätareförenings ordinarie möte i Stockholm 26, 27 och 28 mars 1935 förelåg till behandling en motion av följande lydelse:

”Till Sveriges lantmätareförening

I föreningens uppgift ingår bland annat att underhålla och befordra enighet och en god kamratanda lantmätarna emellan.

Möjligheterna till ett lyckligt resultat av föreningens strävanden i detta avseende  torde avsevärt stegras i samma mån som tillfälle beredes föreningens medlemmar till sammanträffande jämväl under andra tider och förhållanden än de ordinarie årsmötena. Känslan av samhörighet skulle säkerligen än mer ökas därest denna samvaro ägde rum under ”eget tak” och samtidigt bleve ett tillfälle till vila och rekreation för föreningens medlemmar.

I anledning härav hemställer vi att årsmötet ville till diskussion upptaga frågan om föreningens förvärvande av ett markområde med därå uppförd byggnad. Byggnaden skulle åtminstone till en början hava karaktär av sportstuga, och då ju yrket är av det slag som huvudsakligen vintertid ger sina utövare möjlighet till någon tids ledighet, torde området lämpligen böra vara beläget i exempelvis Jämtlands fjälltrakter. En vistelse i Sveriges lantmätareförenings sportstuga skulle utom annat även innebära möjlighet till jakt och fiske.

Förslagsvis skulle föreningen för ändamålet av fonderade medel ställa till förfogande ett lämpligt belopp såsom grundplåt. Erforderligt kapital skulle i övrigt anskaffas på frivillighetens väg. Med tanke på den stora offervillighet, som kårens medlemmar visat vid andra tillfällen, då det gällt att manifestera kårens enighet och anseende, torde ett realiserande av förestående förslag kunna äga rum inom en tämligen snar framtid.

Stockholm den 4 mars 1935

Nils Ingman, Åke Wergel"

Motionen remitterades till det vid mötet tillsatta teknisk ekonomiska utskottet bestående av distriktslantmätarna G Linde (sammankallande) och Th Rönöberg samt e. lantmätare G Alm, Moberg och Å Wergel. Detta utskott avger ett utlåtande med följande lydelse:

”Utskottet sänker sitt fulla gillande det i motionen avsedda syftemålet. Med hänsyn till detta syftemåls ideella innebörd och till vikten av detsamma snarast möjliga förverkligande föreslår utskottet:

För ändamålet bildas en fond, benämnd Sveriges lantmätareförenings sportstugefond. Fonden förvaltas av föreningsstyrelsen. Till fonden överförs sex tusen kronor av de medel sällskapet för av utgivande av lantmäteriets historia överlämnats till föreningen. Fonderade medel användes till uppförande av den ifrågavarande stugan..

För uppgörande av förslag till sportstugans uppförande och underhåll utses en kommitté, bestående av tremedlemmar, som med sig adjungerar en eller flera ytterligare personer.

Kommittén framlägger (av den i frågan uppgjort) detaljerat förslag till föreningsstyrelsen, som i ärendet äger besluta”

Vid behandling av utskottets utlåtande uppstod en livlig debatt, därunder flera talare förklarade sig väl gilla tanken på uppförandet av en lantmätarnas egen sportstuga men icke kunde biträda utskottets förslag att sex tusen kronor av föreningens tillgångar så där utan vidare överfördes till den föreslagna sportstugefonden.

Sedan debatten förklarats avslutad och mötets ordförande efter framställda propositionen på dels med övervägande ja besvarad, begärdes votering. Denna utföll så. Att flertalet (ca 40 mot 25) röstade för utskottets förslag. Mot beslutet reserverade sig åtta av mötesdeltagarna.

Därefter utsåg mötet till ledamöter av den i utskottsutlåtandet omnämnda kommittén herrarna HJ Siewertz, P Mogensen och Å Wegel.

Den vid årsmötet tillsatta kommittén, som antog benämningen, Sportstugekommittén, höll sitt första sammanträde 1 april 1935, då de allmänna riktlinjerna för kommitténs arbete med ledning av den vid mötet framlagda motionen vederbörande utskotts avgivna och av mötet bifallna utlåtande samt den vid mötet förda debatten vid beredningen av utskottsutlåtandet.

Då det för kommittén framstod såsom påtagligt, att något närmare utformat förslag icke kunde framläggas förrän kommittén erhållit en ungefärlig uppskattning om den kostnadsram, inom vilken den hade att  hålla sig,, blev kommitténs första åtgärd att uppsätta och till rikets lantmätare utsända ett i april 1935 daterat upprop om tecknande av bidrag till sportstugefonden. Därjämte distribuerades i löpande nummerföljd numrerade teckningslistor till de lantmätare å de skilda länen, vilka kunde antagas vara villiga att medverka till insamlandet av bidrag bland sina länskamrater.

Under dagarna den 29 maj – 2 juni 1935 företogo kommitténs ledamöter tillika med medlemmarna av föreningsstyrelsen herrar Vasseur och Ingman med av Mogensen och Vasseur till förfogande de välvilligt ställda bilar en resa till Leksand, Lima, Transtrand, Särna och Idre m flera platser i Dalarna för att där närmare undersöka eventuellt lämpliga platser för sportstugans uppförande.

Kommitténs arbete var under 1935 i övrigt inriktat på att söka förmå så många av kårens medlemmar som möjligt att teckna bidrag till sportstugefonden.

Under dagarna 20-23 februari 1936 företog Mogensen i samförstånd med kommitténs övriga ledamöter en resa till Jämtland, därvid Storlien, Storvallen, Åre, Tegefors och Ottsjön mfl turistcentra besöktes, å sist omförmälda orter i sällskap med de för sportstugans tillkomst drivande herrarna Laugeen och Gerson Larsson.

Vid sammanträde den 28 februari 1936 beslutade sportstugekommittén, förstärkt med herrar Vasseur och Ingman, att förorda sportstugans uppförande å den plats där den nu står. Området inköptes av Mogensen för egen räkning men i avsikt att, därest föreningsstyrelsen accepterade förslaget, överlämna detsamma till föreningen som gåva.

Vid sammanträde med styrelsen för Sveriges lantmätareförening den 19 april 1936 förelåg från sportstugekommitten ett skriftligt utlåtande i ämnet. I detsamma meddelades, att den av kommittén ??? insamlingen gjort till resultat, att såsom tillskott sportstugefonden då tecknade 7532kronor, varav 2101kronor inbetalats till kommitténs kassör Mogensen såsom gåva till föreningen överlämnade den för 500 kronor inköpta plats, där sportstugan nu är uppförd samt att Mogensen därutöver av egna medel betritt samtliga kostnader för sportkommitteens verksamhet.

I detta sammanhang må omnämnas, att såsom bidrag till fonden tecknats av distriktslantmätaren Herman Li1000 kronor, av Jämtlands läns lantmätareförening 500 kronor samt av extra lantmätarnas förening likaledes 500 kronor.

Bidrag hade influtit från två pensionerade lantmätare samt från elever vid Tekniska högskolans fackavdelning för lantmätare. I nämnda utlåtande hemställde kommittén att föreningsstyrelsen ville besluta dels att med tacksamhet emottaga Mogensens frikortiga gåva, dels ock att besluta uppföra en sportstuga enligt föreliggande ritningar för en beräknad kostnad av cirka 17 000 kronor. Kommittén framlade därjämte en driftskalkyl samt förslag till förvaltning av sportstugan. På grundval av sportstugekommittens utredning och förslag beslöt föreningsstyrelsen att uppföra den sportstuga som föreningen nu tagit i besittning. Föreningsstyrelsen utsåg därjämte en byggnadskommitté bestående av herrar Sietertz, Langeén och Mogensen, vilka skulle äga att med sig adjungera lantmätare från Jämtlands län. Såsom adjungerade ledamöter utsåg kommittén herrar Rönöberg och Erasmie.

Byggnadskommittén anhöll, sedan vissa kostnadsberäkningar verkställts och entreprenadanbud infodrats, sitt första sammanträde den 17 maj i Åre samt den 18 maj i Östersund. Härvid utstakades gränserna för sportstugeplatsen samt bestämdes läget för sportstugan. På platsen träffades uppgörelse med byggmästaren om sportstugans uppförande mm.

Den 27 september 1936 invigdes sportstugan i närvaro av de lantmätare med fruar vilka i ett särskilt blad i denna gästbok inskrivit sina namn.  Vid invigningen skedde samling i dagligstugan. Ordföranden i sportstuge- och byggnadskommittéerna, herr Siewerzt, hälsade de närvarande välkomna samt redogjorde för kommittéernas arbete.

Med ett tack till alla dem som medverkat till sportstugans förverkligande, uttryckte den sitt och de övriga kommittémedlemmarnas varma önskan att stugan måtte lända kåren och dess medlemmar till nytta och välsignelse samt att i all synnerhet kårens yngre medlemmar skulle få tillfälle till rekreation och samvaro på ett annat och bättre sätt än som förr stått lantmätarungdomen till buds.

Därefter överlämnade han sportstugan till Sveriges lantmätarförening.