Lantmätare - ett yrke för samverkan och utveckling, 
Jan Hallebro, L6

Min berättelse om Fastighetsdata– några nedslag!

Pionjärtiden

Aldrig anade jag att jag skulle bli delaktig i en utveckling som på ett så revolutionerande sätt kom att rationalisera registrering av fastigheter och säkerställande av äganderätten till fast egendom, en grundpelare i ett demokratiskt samhälle. 

Jag tog min civilingenjörsexamen, KTH Lantmäterisektionen 1968. Tänkte mig då att arbeta med fastighetsbildning i traditionell mening gärna i stockholmstrakten och gärna kommunalt. Efter några månader hos Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län blev jag kallad till en anställningsintervju i Arvid Nordquists pampiga hus vid Stureplan där jag erbjöds ett jobb i då nyligen bildade Centralnämnden för Fastighetsdata, en statlig kommitté hörande till Justitiedepartementet. Jag kunde inte motstå erbjudandet om jobb efter att ha träffat överdirektören Helmer Wallner och hans stab. De beskrev entusiastiskt vad Fastighetsregisterutredningen i sitt betänkande kommit fram till och att det handlade om införande av ett datoriserat system, koordinatregistrering av landets alla fastigheter och att införa enhetliga fastighetsbeteckningar. 

Uppbyggnad och organiserandet av arbetet var i full gång och jag kastades direkt in i att göra små utredningar, skriva promemorior och gå ärenden mellan kontoren som var spridda förutom till Stureplan till bl.a. Linnégatan på Östermalm, Malmtorgsgatan på Norrmalm och Stora Nygatan i Gamla stan. En mycket lärorik tid.

Nytänkande och genomförande

Koordinatregistreringen var en grannlaga uppgift som i sin ursprungliga form krävde ett lagarbete mellan den som läste koordinaterna för fastighetens och eventuell byggnads mittpunkt och den som stansade punkten på hålkort eller senare på hålremsa. SCB:s datamaskin utnyttjades nattetid för körningarna. Sättet att registrera rationaliserades vartefter tekniken utvecklades.

Lägesbestämningen av fastigheter och byggnader hade sitt ursprung i Professor Torsten Hägerstrands i Lund forskning kring koordinatmetoden som fått stor betydelse för utvecklingen av GIS, Geografiska Informationssystem. Den ifrågasattes av integritetsskäl och en livlig debatt förekom om vilka data som kan knytas till fastighet och därmed ges en geografisk belägenhet med risk för den personliga integriteten. Idag har GIS en stor och betydande roll inom samhällsplaneringen. Som en enkel byråingenjör var det svårt att bilda sig en uppfattning om vad som var rätt och fel i debatten. Men entusiasmen hos utvecklarna inom CFD var fantastisk att följa och mycket lärorik. 

Koordinatregistrets uppläggning som föregick överföringen av de drygt tiotusen registerbanden innehållande informationen om landets alla fastigheter var upplagt 1993 och avslutades två år före att fastighetsdatareformen i sin helhet avslutades med att Gotlands kommun förklarades upplagt i det nya fastighetsregistret i september 1995. 

En förutsättning för uppläggningen av ett fastighetsregister på ADB var att enhetliga beteckningar infördes inom såväl jordregisterområden som stadsregister, den s.k. fastighetsbeteckningsreformen. Beteckningsbytet sköttes av Lantmäteristyrelsen och samordnades med planeringen för införandet av Fastighetsdatareformen.

Fastighetsdatareformen – ett samverkansprojekt

Genomförandet av Fastighetsdatareformen finns väl dokumenterat som ett framgångsprojekt dock med lång startsträcka. Försöksverksamheter, beteckningsreformen, åtgärdskomplettering i jord- och stadregistren, servitutsutredningar m.m. bedrevs i samverkan med många aktörer. Kommunförbundet, statliga och kommunala lantmäterimyndigheter, Byggnadsstyrelsen, Boverket, Planverket, SCB, Skatteverket, Naturvårdsverket, Vägverket, Posten m fl deltog. CFDS eller LMVs Enheterna i Kiruna och Ronneby bidrog med utveckling och uppbyggnad. När reformen efter utredning även kom att omfatta Fastighetsböckernas överföring till data involverades inskrivningsmyndigheterna och Domstolsverket. CFD med sin oberoende ställning kunde bedriva ett framgångsrikt arbete byggt på samverkan. Otaliga är de personliga kontakter som jag fick den äran att knyta under de åren.

Nya reformer följer

Med ett enhetligt rikstäckande  fastighetsdatasystem fanns det många nya utvecklingsmöjligheter. Bara för att nämna några:

År 1989 presenterades på initiativ av CFD i samarbete med Gävle-Dala Stadshypoteksförening ett system för digital förvaring av pantbrev efter en lyckad försöksverksamhet i Gävle. Ett papperslöst panträttssystem där bankernas bankvalv i stor utsträckning blev obehövliga och pantbreven hanteras elektroniskt har sedan 1991 besparat bankerna många 100-tals miljoner kronor per år.

År 2011 var ett rikstäckande lägenhetsregister upplagt till grund för folkbokföring på lägenhet.

Dessförinnan hade ett byggnadsregister skapats.  

Fastighetsdatasystemet fungerar alltjämt klanderfritt och rättssäkert. Ombyggnader och underhåll görs i takt med nya behov och ny teknik. För Sveriges del tog det ett kvarts sekel under vilket datautvecklingen på allvar tog fart. System med bildskärmar i kontakt med internet för överföring av data till stordatorer, system för att skicka mejl etc. kom till under tiden för reformarbetet. Nytänkandet kring nya möjligheter att använda informationen i t.ex. GIS-applikationer och annan samhällsservice har hela tiden växt.

Några framgångsfaktorer

Inom den statliga förvaltningen i Sverige har Fastighetsdatareformen som ett projekt för automatisering av manuella processer varit banbrytande. 

Efter noggranna försöksverksamheter och i avvaktan på teknikutvecklingen inom ADB-området har planer för genomförande gällande tider och kostnader kunnat hållas. CFD var en liten myndighet med korta beslutsvägar. De karismatiska cheferna Helmer Wallner och Sune Andersson var visionärer och hårt arbetande chefer med förmåga att se över de många hindren i form av utredningar som önskade lägga ner myndigheten. De hade även förmåga att knyta till sig personer med rätt kompetens för att nå sina mål.

Flytten från centrala Stockholm med kontor på fyra håll till Solna och slutligen till Gävle 1973 bidrog till en stark sammanhållning på jobbet och även på fritiden. Personalen uppgick då  till ca 75 personer representerande vitt skilda kompetensområden.

Stort intresse har visats från många länder bl.a. våra nordiska grannländer, de baltiska länderna, de forna jugoslaviska länderna liksom Ryssland. Även Österrike och andra länder inom EU har infört liknande system. Inom FIG, Internationella Lantmätareunionen har utvecklingsprojekt inom fastighetsdataområdet, s.k. Land Information Systems, uppmärksammats under en lång tid.

Ett stort antal affärsprojekt inom fastighetsregistrering har bedrivits i Swedesurveys regi runt om i världen.  Även s.k. ”Government to Government” projekt pågår alltjämt i många utvecklingsländer.

Kuriosa

I samband med flytten till Gävle då alla medarbetare ännu inte fanns på plats i Gävle utvecklades de terminalbaserade presentationsprogrammen VISA, STAM m.fl. sökprogram. Kuriosa i sammanhanget var att man då träffades för långa möten i Svista, på Svista Värdshus strax norr om Uppsala mittemellan Stockholm och Gävle. Svista är en ort med anor från tiden då Svea Rike bildades och Värdshuset var utnämnt till ett av de bästa längs gamla E4-an. Helmer Wallner med stab och systemutvecklare utnyttjade ställets läge och anor för att ta fram ett framgångsrikt koncept av presentationsprogram som fortfarande är i bruk och som ersatte de gamla svårhanterliga registerbanden.

Jag har haft förmånen att gå många s.k. chefskurser. På 70-talet var det mycket fokus på ”sensikurser”. Många hade svårt att ta till sig budskapet och mådde dåligt i stället för att utvecklas som ledare. På senare år blev kurserna mer inriktade på arbetsformer och drivkrafter hos medarbetare och grupper. Den utbildning som kom att betyda mest för mig var en UGL-kurs (Utveckling, Grupp och Ledare) som Försvaret fortfarande bedriver i Gällöfsta, Kungsängen. Jag gick kursen i slutet på 1990-talet. Erfarenheter som man bär med sig genom resten av livet!

Jan Hallebro