På rätt väg mot ett hållbart energisystem?

Fredagen den 31 mars klockan 8.00 samlades en liten energiintresserad skara hos WSP vid Globen i Stockholm för att delta i seminariet På rätt väg mot ett hållbart energisystem som anordnades av Samhällsbyggarnas sektion för hållbar utveckling. 

Inledningsvis påpekade moderatorn Agneta Persson, Anthesis AB och tillika medlem i sektionen Hållbar utveckling, att frågan om energiproduktion och frågan om energianvändning sällan lyfts på ett och samma seminarium. Men det var just vad som skulle hända här: Först en presentation om småskalig kärnkraftsproduktion, därefter en presentation om vikten av energieffektivisering och till sist en sammanflätande paneldiskussion.

Vilken roll kan småskalig kärnkraft spela i ett hållbart energisystem? 

Först ut av talarna var Anna Nordling, sektionschef på WSP som har publicerat rapporten Små modulära reaktorer - framtidsprognos för industri & samhälle

Små modulära reaktorer, så kallade SMR, har under senare år väckt stort intresse både i Sverige och internationellt. De bygger på samma tekniska principer som storskalig kärnkraft men genom att de är små och modulära, det vill säga det går att sätta ihop flera mindre enheter till en stor, så kan de serietillverkas på ett billigare sätt. Designförenklingar och standardiserade enheter gör också att tillståndsprocesser förenklas. 

Anna framhöll att kärnkraften har en roll i ett hållbart energisystem genom att den är koldioxidneutral. Idag är kärnkraft i Sverige dock endast tillåten på de platser där det redan finns reaktorer, men i en framtid kan nya, mer flexibla, tillämpningar vara möjliga. Det kan gälla platser som ligger långt från stamnätet och där till exempel en elintensiv industri eller en gruva skulle kunna försörjas av sin egen SMR. Genom att SMR:erna producerar värme samtidigt som el är de mer effektiva än de stora kärnkraftverken där värmen inte tas tillvara. 

Vi fick en snabb genomgång av ett antal olika SMR:modeller som är på väg ut på marknaden, där namn som Hitachi och Rolls Royce snarare ledde tankarna till konsumentelektronik och bilar än till kärnkraft. Det blev tydligt att den här sortens lösningar är något helt annat än de traditionella storskaliga och helt platsspecifika kraftverken.

Avslutningsvis betonade Anna att även om SMR är ett fossilfritt alternativ med många fördelar och stor potential så krävs en jätteförändring för att det ska gå att bygga kärnkraft på nya ställen i Sverige. Efter så många år med avvecklingsplaner råder nu brist på kompetens, såväl inom byggande som drift och underhåll av kärnkraftverk. Även investeringsviljan har hittills varit svag.

Nästa talare var Tea Alopaeus, tidigare huvudsekreterare i den nyligen avslutade utredningen om Vita certifikat. Tea, som hade fått i uppdrag att belysa ämnet ”Energieffektivisering är en av hörnstenarna i ett hållbart energisystem – varför glöms den då så ofta bort?”, svarade att ”det som syns är det som är intressant för politiken”. Att spara på något blir inte synligt på samma sätt som när man bygger något. Dessutom finns en rådande ekonomisk teori kring människan som strikt rationell. I en sådan värld skulle inte energibesparing behöva uppmuntras, eftersom allt som är lönsamt borde ske av sig självt.

Energieffektivisering kan alltså ses som något av en borttappad pusselbit men är ändå ett viktigt inslag i dagens energilandskap. Alla energislag kostar pengar och påverkar miljön. När det krävs mer el och mer elnätskapacitet är det viktigt att dämpa utvecklingen genom att minska energianvändningen på alla håll där det är möjligt. Och det finns lönsamma åtgärder – varför blir de då inte av?

Tea lyfte fram att åtgärderna dels måste vara lönsamma för samma aktör som beslutar om dem, vilket inte alltid är fallet. Dels kan det vara så att lönsamheten visserligen finns, men innan åtgärden kan genomföras krävs utredningar och projekteringar som kan bli ett hinder. Det går inte att bara sätta igång och göra. Här kan det krävas t.ex. energikartläggningscheckar och projekteringsstöd. Beslut fattas dessutom ofta intuitivt, genom tumregler eller passivitet (icke-beslut) snarare än baserat på ekonomiska kalkyler. Färdiga åtgärdspaket, som enkelt kan erbjudas till exempelvis småhusägare, kan vara ett botemedel mot sådana hinder.

Avslutningsvis konstaterade Tea att det finns stora potentialer för energieffektivisering, och den kan dessutom ske relativt snabbt, jämfört med att bygga ut ny kraftproduktion

Erik Dotzauer, Stockholm Exergi, reflekterade sedan över det som sagts. När det gäller SMR är det inte längre tekniken som begränsar, det är certifiering och dylikt som behöver förenklas. Oavsett detta kan inte SMR vara hela lösningen, det krävs en kombination med sol, vind, avfallsförbränning m.m. Även spillvärme från bio-CCS eller från vätgasproduktion kan vara av intresse. Kraftvärme är bra i städerna, för att trygga effektbehov och bidra till leveranssäkerhet, men det är inte lösningen på allt. Och det gäller att ha i minnet att det inte är tillgången på elenergi som är problemet - det är effektbehovet som är avgörande. 

De tre talarna medverkade därefter i en paneldiskussion över ämnet ”Hur kan vi balansera användning och produktion på kort och lång sikt? Vilka är utmaningarna och hur vi kan få till ett fungerande energisystem?” 

Några punkter från diskussionen:

• Det behövs anläggningar som kan komplettera vindkraften. SMR kan finnas nära tätorter och nära större industrier.
• Sommartid behövs inte energieffektivisering i samma utsträckning som på vintern. Effekttopparna är särskilt avgörande i energisystemet.
• Angående vätgas: Som energieffektiviseringsperson vill man inte gärna se vätgas i alla användningar, som det ibland kan låta i debatten. Att först producera vätgas med hjälp av el och sedan använda gasen för att elda med är ett enormt spill.

Därefter fick åhörarna ställa frågor, som bland annat kom att kretsa kring den befintliga kärnkraftens framtid i Sverige, fjärrvärmens förutsättningar i moderna energitäta stadsdelar samt det ökande behovet av systemtänkande i dessa frågor. Vi behöver lyfta blicken i stället för att se det i smått och ställa enskilda kraftslag mot varandra. Det konstaterades också att mänskligt tänkande och mänskliga beteenden ändras långsammare än själva tekniken.

Sektionen för hållbar utveckling vill tacka alla talare och alla som deltog! Ett särskilt stort tack till WSP som bjöd på frukostfika i sina vackra och inspirerande lokaler.

Text: Karin Hermansson

Sektionen för hållbar utveckling