Frukostseminarium 22 januari:

Cirkulär materialhantering för kostnadseffektivitet och lägre CO₂-utsläpp från byggprojekt

Agneta Persson och Tobias Robinson svarar på publikfrågor. Foto: Olle Hansson

Torsdagen den 22 februari anordnade Sektionen för hållbar utveckling ett frukostseminarium på temat återvinning och återbruk. Mötet hölls i företaget Ecoloops lokaler på Söder i Stockholm där Lars Pellmark från hyresvärden Skandia Fastigheter hälsade välkommen till den historiska byggnaden som bl.a. inrymmer Åhlénshuset, uppfört 1915.

Syftet med seminariet var att lyfta fram möjligheter och utmaningar kopplade till cirkulär materialhantering inom bygg- och anläggningssektorn. Till det syftet hade tre talare anlitats för att spegla olika sidor av frågan: 

• Tobias Robinson, Ecoloop AB, gjorde en övergripande presentation om återvinning och återbruk.
• Peter Ullstad, arkitekt och VD, Codesign, fyllde på med exempel på hur byggmaterial och massor från anläggningsarbeten kan samlas in, sorteras och användas på nytt.
• Holger Torstensson, WSP, fokuserade på vattenfrågor vid återvinning av schaktmassor samt metoder för att hantera risker och minimera utsläpp av skadliga eller miljöstörande ämnen.

Det fanns generöst med utrymme för frågor och diskussionsinlägg från den 25-hövdade publiken, både under och efter föredragen. Seminariet modererades av Agneta Persson, Anthesis, medlem i sektionen för hållbar utveckling.

Tobias Robinson, Ecoloop AB 

Konsultföretaget Ecoloop hjälper sina kunder att hitta cirkulära lösningar inom samhällsbyggandet och driver utveckling i kunskapsfronten. Ecoloop har erfarenhet av allt från berg och betong till plast och textil - cirkulära system liknar varandra oavsett materialslag.

Tobias konstaterade att berg och grus är vår mest använda naturresurs. Mineraliska material är lätta att återvinna eftersom de inte bryts ner lätt, inte möglar och inte åldras märkbart. Ändå har materialanvändningen fram till idag varit huvudsakligen linjär. 

Varje år levereras 100 miljoner ton jungfruliga bergmassor från täkter i Sverige. Samtidigt uppstår mellan 60 och 260 miljoner ton schaktmassor som behöver deponeras. Tobias menade att vi behöver få en ny syn på masshantering.  Entreprenadberg och schaktmassor kan förädlas till ballastmaterial och på så sätt få ett högre ekonomiskt värde.

Återvinning av massor sparar resurser och minskar koldioxidutsläpp. Men det kräver stora ytor för lagring och sortering. Frågan om hur hanteringen ska kunna bli mer cirkulär är under stark utveckling. 

Fråga: Hur långt har utvecklingen kommit?

Svar: Än så länge är det små volymer som sorteras och förädlas. Det som görs sker i pilotskala. I t ex Norra Djurgårdsstaden hade alternativet varit att transportera stora mängder förorenade massor långa sträckor till höga kostnader. I många fall kan det bli billigare att återvinna massor, men oftast saknas framförhållningen och samordningen som behövs.

Tobias Robinson, Ecoloop AB

Peter Ullstad, Co-Design

Peter Ullstad från arkitektstudion Codesign målade upp ett framtidsscenario: Idag är endast cirka 1 procent av jordens yta bebyggd, men 40-50 % av alla resurser går till bygg- och anläggningssektorn och resursbehovet ökar ständigt med växande befolkning. När vi kommer fram till år 2050 väntas däremot födelsetalen vända - då kommer antalet barn som föds överstiga antalet dödsfall. Längre livslängder gör att befolkningssiffrorna ändå fortsätter öka under en tid, men framåt 2080-talet börjar jordens befolkning minska. Då kommer det att finnas ett överskott på byggnader och anläggningar. Men i nuvarande läge är det viktigt att börja hushålla mer med resurser för att kunna åstadkomma den här ökningen av byggd miljö under de kommande decennierna. 

Hur gör man då detta på bästa sätt? Peter hänvisade till kollegan Robin Rushdis modell ”Fastighetstrappan”:

1. Mest hållbart är det som aldrig behöver byggas = att lösa behoven på annat sätt.
2. Därefter kommer att underhålla byggnaden, förvalta resurseffektivt. Många lokaler står tomma stor del av tiden. Dela!
3. Går inte det så får man bygga om, bygga till eller flytta befintliga byggnader
4. Om det ändå behöver byggas är det bästa att bygga ”hus av hus”, d v s återbruka och återvinna byggmaterial
5. Allra sämst är att riva befintliga byggnader och bygga nytt av jungfruligt material 

Definitioner: 

”Återvinning” kan avse alla former av materialutnyttjande, förutom deponi. 

”Återbruk” innebär att förädlingen i materialen bevaras (t ex en stol förblir en stol, inte träflis). Återbruk är bättre ur resurshushållningssynpunkt eftersom all förädling är en kostnad.

Peter beskrev en övergripande process för återbruk av byggmaterial. Viktigt att inleda med en stominventering (= kartlägg skicket genom icke-förstörande provning, mängda olika stomdelar, utforma sedan avkapade delar så att de passar på den nya platsen.) Två processer måste drivas i samklang med varandra: Genom att synka demonteringen av den befintliga byggnaden med uppförandet av den nya minimeras behovet av att mellanlagra materialdelar.

Avslutningsvis uppmanade Peter till ett skifte av synsätt. I tidigare rivningsinventeringar har vi ställt frågan: ”Vad av detta kan vi spara?”. Istället bör vi fråga oss ”Vad måste vi slänga?” (t ex farligt avfall) och hitta en ny användning för resten av materialen.

Några inlägg i den efterföljande diskussionen:

• Problemet är att hitta affärsmodeller som inte blir dyrare för beställaren. Statliga subventioner behövs i en övergångsfas.
• Det räcker inte med morötter, det behövs även piskor för att skynda på detta. 
• Återvinning av betongkross och armeringsjärn fungerar i Tyskland. Men det beror på att det finns krav, det är inte lönsamt.

Peter Ullstad, Co-Design

Holger Torstensson, WSP

Holger Torstensson, kemist/limnolog på WSP, belyste de olika utmaningarna med att hantera schaktmassor samt återvunna betongrester. Redovisningen utgick från följande materialslag:

• Jordar i urban miljö (föroreningar)
• Jordar i lantlig miljö (föroreningar, grumling)
• Skogsmark: Organiska ämnen
• Våtmarker: Organiska ämnen
• Svartmockajordar (sulfidleror)
• Berg – ej sulfidhaltig berggrund
• Sulfidberg
• Betong

Holger gick igenom en provkarta på metoder för att minimera utsläpp av skadliga ämnen: 

• Urban miljö: Borttransport och sanering av förorenade jordmassor. Rening av länsvatten via markinfiltration, översilning, våtmarkslösningar, containerlösningar samt sugbil och transport till extern rening. Även rening via dammar med sedimentering och oljeavskiljning. Dammar har fördelen att olja bryts ner med hjälp av solinstrålning (UV) och biologisk nedbrytning - bättre än att sätta in oljeavskiljare
• Lerjordar i lantlig miljö: Sedimentering, partikelavskiljning och oljeavskiljning. Reningen av vatten bör anpassas till förutsättningarna på plats, som avgör om det till exempel går att göra ett dämme eller en översilningsyta. Grumling av vatten kan förebyggas med rätt erosionsskydd. Även markinfiltration fungerar för att fastlägga lera och minska grumling av vatten.
• Svartmockajordar, sulfidleror: Förvaring i syrefri miljö, t ex i en mosse. Då oxideras inte sulfiden till svavelsyra. Eller förvaring torrt, (täckt med täta rena massor). Då sker inte reaktionen
• Berg. För granit och gnejs (ej sulfidhaltig berggrund) är problemet vatten från sprängningar som innehåller bl.a. uran och sprängämnesrester samt olja från maskiner. Markinfiltration fungerar bra vid sandiga förhållanden. Kväverening från sprängämnen kan med fördel ske i naturliga våtmarker, eller i anlagd våtmark. I urban miljö kan kväverening ske i kommunala avloppsreningsverk efter förbehandling. Kväverening är särskilt viktigt vid sprängning i tunnel som ger betydligt högre kvävehalter än i dagbrott.
• Sulfidberg. Ett särskilt avsnitt ägnades åt de problematiska sulfidbergarterna, såsom gråvacka (sedimentär gnejs), grönsten, ryolit och alunskiffer. Gråvacka är vanligt förekommande i Stockholmsområdet och bildar svavelsyra (sulfater) i vatten. Surheten i vattnet löser sedan ut tungmetaller, aluminium och järn ur bergmaterialet. För ett antal år sedan skickades allt berg till SAKAB i de är områdena, men nu sorteras först sulfidberget ut. Resten kan tas omhand på plats och krossas. Metoder finns även för neutralisering och metallavskiljning i damm eller containerlösning. 
• Betong. Vissa kommuner och länsstyrelser godkänner inte återvinning av betong p g a innehåll av krom 6+ som är giftigt och stabilt i oorganisk miljö och vid högt pH-värde. Men vid normalt pH och kontakt med organiska ämnen reduceras det till krom 3+. Då blir det ofarligt. Därför utgör inte krom 6+ något miljöproblem, utan det är betongens höga pH-värde som kan vara problematiskt beroende på var den placeras.

Holger Torstensson, WSP

Diskussionsinlägg

• Viktigt att veta vad man gräver och spränger i för att inte förstöra sin råvara. Ett sätt är att bygga reningsanläggningen först, så att man kan använda den redan under byggskedet.
• Lätt att betrakta alla schaktmassor som farliga och förutsätta att alla bergtäkter är bra. Men det finns t o m bergtäkter som har sulfidberg i sin råvara.
• Ecoloop: Vi har arbetat med våtsikt och deponering av sulfidjord, men när man väl är inne i byggprojektet är det för sent. Det är i projekteringsskedet man har chans att utreda vilka material som finns, så att man kan förbereda sig. 
• Egentligen ska man komma in i ännu tidigare skede, t ex DP och ÖP. Då kan man sätta av de ytor som behövs för masshanteringen. Nu får vi veta alltför sent vilka massor som finns och behöver tas omhand.
• Projekten ligger nära annan bebyggelse. Ytorna behöver därför göras attraktiva så att de närboende accepterar att ha dem där.
• Kommunerna behöver mer kunskap om detta. De har en nyckelroll p g a planmonopolet och de kan även vara en samordnande part.

Slutligen konstaterades att det finns projekt där berget ses som en intäkt från början. Och det finns projekt med lång byggtid där sortering av material ryms inom själva byggområdet. Agneta Persson avslutade: ”Nu fungerar detta endast fläckvis, som en dalmatiner. Men vi behöver få det att bli heltäckande, som en labrador.”  

Sektionen för hållbar utveckling vill rikta ett tack till alla medverkande. Ett särskilt varmt tack till Skandia Fastigheter som bjöd på en utsökt frukost.

Text: Karin Hermansson

Sektionen för hållbar utveckling